nu är vi tillbaka här igen, då jag vill skriva av mig, då ni inte behöver läsa.

minsta lilla sak och jag börjar gråta, det händer bara nya saker gång på gång.
det har varit såhär i flera månader nu och jag är så jävla trött på det.
jag vill kunna må bra när någon frågar, jag vill inte tveka på saker jämt.
jag vill inte försöka passa in hos folk. jag är så jävla trött på det här.
jag har inge hopp kvar, ingenting är kvar. jag känner mig så tom.
men ändå känner jag mig så jävla full. full av sorg & full av rädsla.
jag väger tusen kilo mer pågrund av det här, och aldrig blir jag lättare.
jag är egoistisk, självisk, otrevlig, dryg, elak. usch, jag är hemsk.
men vad ska jag göra? jag försöker allt jag kan, jag försöker bli bra igen.
jag försöker hålla humöret uppe när det egentligen ligger på botten,
men det är inte alltid lika lätt som det låter. det är otroligt svårt ska ni veta.
speciellt när man känner sig värdelös. när man känner sig mindre värd än alla andra.
ja, okej förlåt men det blir såhär. jag vet exakt vad ni tänker just nu.
''gud, människan är patetisk. allt hon gör är att tycka synd om sig själv''
men snälla, kan inte ni låta mig göra det då? det vore himla snällt.
när jag är ensam, då tänker jag. då sitter jag på mitt jävla rum & lider, tycker synd om mig själv.
men det blir så. och det är ganska skönt ska jag säga er. ni borde testa.

allt känns meningslöst.
jag vill inte ha det såhär längre, jag vill inte.