nu skriver jag inte bara för att. utan jag känner att jag behöver skriva av mig.
och det är upp till er om ni vill läsa det eller inte, jag tänker inte tvinga er.
alla är olika. vissa människor är trögare än andra. (inget illa menat)
och nu vet ju inte jag hur många det är som läser min blogg.
men det finns säkert nån av er som inte förstår varför jag är så ledsen hela tiden.
jag tänker inte öppna mig allt för mycket, men jag kan berätta kortfattat.
jag har fått en sjukdom. en såkallad deprission.
och för er som nu tänker ''är hon dum eller, det är ingen sjukdom''
till er säger jag, jag har sökt hjälp, jag har fått svar. det är en sjukdom & jag har den.
sjukdomen fick jag av väldigt många anledningar.
jag har det tufft hemma, men framförallt i skolan. skolan är det allra värsta.
jag är väldigt ofta hemma från skolan, för jag orkar inte alltid.
mer säger jag inte om det, vissa saker är för personliga.
men om jag fortsätter lite. ni har säkert läst i mina inlägg att jag är rädd ganska ofta.
och ni undrar säkert vad jag är rädd för, det skulle jag ha gjort iallfall.
jag är rädd för det här. mig, det som händer, hur jag beter mig och så vidare.
så därför har jag googlat lite om deprission. och det jag läste stämmde.
om jag bara ska berätta kortfattat vad det är för något så står det såhär:

♥ man känner sig nedstämd utan någon påtaglig yttre orsak. man blir likgiltig, inget känns roligt.
♥ det är vanligt att man tappar matlusten och går ned i vikt och att det är svårt att sova.
♥ en djup depression kan ge självmordstankar och i värsta fall leda till självmordsförsök.
♥ ångest och ökad irritabilitet kan förekomma och många som är deprimerade får också svårt att ta itu med saker och ting samt upplever försämring i minnes- och koncentrationsförmåga.

det här är jag. det ni läste i punkterna är jag just nu.
och det kommer att vara jag ett ganska bra tag, det tar lång tid att komma ur en deprission.
men jag vill att mina nära vänner ska veta en sak, så lyssna & ta åt er.
jag vet att jag har varit en galen bitch den senaste tiden, en idiot rent ut sagt.
mot väldigt många personer, framförallt de som står mig närmst.
men det är för att jag mår så dåligt, att jag vet inte vart jag sak ta vägen.
som ni läste i punkt nummer tre. ''självmordstankar'' & det där.
självklart har jag tänkt på det, jag har till & med planerat det.
men jag skulle aldrig gå så långt, det vill jag att ni ska veta!
så till er människor som har fått tagit en massa skit från mig & fått höra massa hemska saker.
förlåt, ni vet att jag uppskattar allt ni gör för mig & det kommer jag alltid att göra.

det var väl typ det jag hade att säga. hoppas ni nu förstår varför jag är som jag är.
eller varför jag gör som jag gör, eller säger som jag säger.
ni kommer få höra mycket mer av det, det måste ni vara berädda på!
men jag ska ta mig ur det här. jag lovar er. och jag ska inte göra något dumt.
tack för allt stöd mina vänner, ni vet vilka ni är ♥