sämsta kvällen på länge. världskrig, stack ut, visste inte vart jag skulle ta vägen, ringde cassie, hon mötte mig, tack.
vi satt ute i regnet och pratade och det behövdes. smsade med anton samtidigt och det behövdes det med, fina vänner.
om inte jag hade haft de så hade jag förmodligen inte suttit här och bloggat nu. nu ska jag sova, eller nått. så aa, hejdå


ni om några är äkta, det är vänner som er som man behöver. tack som fan för allt, jag älskar er