ja jag vaknade med svullna ögon igen.
det är obehagligt, man ser inget. och så blir man tröttare.
men idag måste jag till skolan, kul när man ser ut såhär.
''emma du ser jätte trött ut'' är vad jag kommer få höra hela dagen..... :)
nu på morgonen ska jag till bup, och jag har en hel del att berätta för min psykolog.
nu ska jag borsta tänderna, hejdå.

som jag sa i förra inlägget, jag har en otrolig bloggtorka.
min dag har iallfall varit skön. jag tog en riktig långpromenad förut.
tror att jag gick i 45 minuter eller något sånt, jätte härligt.
och resten av dagen har jag bara legat & degat i sängen.
nu har jag verkligen inget mer att säga, jag ville bara visa att jag inte ligger döende.
puss & pill vart du vill.

jag kanske inte behöver säga något.
min natt var väldigt jobbig, jag har tänkt en massa.
så mamma lät mig vara hemma, skönt skönt sköööönt!
 nu har jag inget mer att säga, jag förstår inte ens varför jag bloggar.
ni för ändå bara höra samma gnäll varje dag, kul för er :)
hejdå.

min kväll blev helt förstörd, på så kort tid.
den var bra, men nu är den helt... förstörd.
jag bara skakar, fryser, hjärtat sitter i bröstet & jag har svårt att andas.
jag är en stor förlorare, en ensam misslyckad förlorare.

godmorgon på er alla.
jag har sovit ganska dåligt inatt så det var lite svårt att komma upp.
men till slut kom jag upp och nu sitter jag på golvet och sminkar mig.
man känner sig så värdelös på det när man blev stylad igår, haha.
men men, sånt är livet antar jag.
nu ska jag göra något åt mitt elekriska hår, eller hur det nu stavas.
sen är det fittskola, ångest.
aja, ciao.

natten sög, dagen sög. jag stack hem.
jag försökte med en grej som gick åt helvete.
nu ska jag träffa madde, hejdå..

jao, som ni såg. nu kilar jag till pappa.
det ska bli riktigt skönt att komma dit igen, efter åtta veckor.
jag stannar förmodligen där till på lördag.
och det betyder att det kommer bli dålig uppdatering.
men jag ska göra mitt bästa, det lovar jag er ♥
ni får ha det så bra tills vidare. ciao

jag mår illa, jag har inte ätit en smula idag.
men mamma ringde nyss & sa att jag måste försöka. yey.
så det är väl lika bra att trycka i mig nånting. blä!

Dagens humör: ledsnare är någonsin
Dagens mående: allt på samma gång
Dagens borde: sluta tänka på alla problem
Dagens frisyr: utsläppt
Dagens smink: inget
Dagens klädsel: mjukisar och blond&smart tröja
Dagens planer: åka till pappa ♥
Dagens vill ha: han..
Dagens fundering: hur ska detta sluta?
Dagens beroende: att jesper ska svara på sms.
Dagens tråkigaste: ensamheten
Dagens längtan: när jag åker till sofie
Dagens superlängtan: fucking sommarlov!
Dagens tidning: ingen
Dagens låt: far away.

som jag sa, natten sög sten hårt. den värsta på länge.
somnade vid ett, vaknade två, somnade om halv fyra, vaknade fem.
sen kom mamma in i rummet vid sju och sa att jag fick stanna hemma.
det är skönt att vara hemma. jag mår bara dåligt i skolan.
men när jag är hemma tänker jag så mycket. gråter & tänker.
det ska jag fortsätta med nu, sen ska jag till pappa. äntligen ♥
och så ska jag ta mig en riktig tankeställare på vilka mina riktiga vänner är.
för just nu vet jag verkligen inte.

jag räknar till tre, sen hoppar jag.

tårarna rinner & tankarna bara flyger runt i huvudet.
är det såhär det ska vara? om svaret är ja, så vet jag inte vad jag tar mig till.
jag har en stark känsla av att natten kommer suga sten hårt.
jag kommer ligga och kolla upp i taket & tänka på saker jag inte borde tänka på.
nu ska jag fortsätta gråta & tycka synd om mig själv, det behöver jag.

ni verkar inte bry er ett skit. så varför ska jag sitta & gråta över det?
det känns bara onödigt, jävligt onödigt ska jag säga er.
jag gjorde ett misstag, jag vet det. & jag kan inte ta tillbaka det.
men vad vill ni att jag ska göra? spola tillbaka tiden? det går inte.
det känns så meningslös alltihoppa. varför blev det såhär?
jag förstår inte. och jag vet fan inte hur det kommer sluta.

nu skriver jag inte bara för att. utan jag känner att jag behöver skriva av mig.
och det är upp till er om ni vill läsa det eller inte, jag tänker inte tvinga er.
alla är olika. vissa människor är trögare än andra. (inget illa menat)
och nu vet ju inte jag hur många det är som läser min blogg.
men det finns säkert nån av er som inte förstår varför jag är så ledsen hela tiden.
jag tänker inte öppna mig allt för mycket, men jag kan berätta kortfattat.
jag har fått en sjukdom. en såkallad deprission.
och för er som nu tänker ''är hon dum eller, det är ingen sjukdom''
till er säger jag, jag har sökt hjälp, jag har fått svar. det är en sjukdom & jag har den.
sjukdomen fick jag av väldigt många anledningar.
jag har det tufft hemma, men framförallt i skolan. skolan är det allra värsta.
jag är väldigt ofta hemma från skolan, för jag orkar inte alltid.
mer säger jag inte om det, vissa saker är för personliga.
men om jag fortsätter lite. ni har säkert läst i mina inlägg att jag är rädd ganska ofta.
och ni undrar säkert vad jag är rädd för, det skulle jag ha gjort iallfall.
jag är rädd för det här. mig, det som händer, hur jag beter mig och så vidare.
så därför har jag googlat lite om deprission. och det jag läste stämmde.
om jag bara ska berätta kortfattat vad det är för något så står det såhär:

♥ man känner sig nedstämd utan någon påtaglig yttre orsak. man blir likgiltig, inget känns roligt.
♥ det är vanligt att man tappar matlusten och går ned i vikt och att det är svårt att sova.
♥ en djup depression kan ge självmordstankar och i värsta fall leda till självmordsförsök.
♥ ångest och ökad irritabilitet kan förekomma och många som är deprimerade får också svårt att ta itu med saker och ting samt upplever försämring i minnes- och koncentrationsförmåga.

det här är jag. det ni läste i punkterna är jag just nu.
och det kommer att vara jag ett ganska bra tag, det tar lång tid att komma ur en deprission.
men jag vill att mina nära vänner ska veta en sak, så lyssna & ta åt er.
jag vet att jag har varit en galen bitch den senaste tiden, en idiot rent ut sagt.
mot väldigt många personer, framförallt de som står mig närmst.
men det är för att jag mår så dåligt, att jag vet inte vart jag sak ta vägen.
som ni läste i punkt nummer tre. ''självmordstankar'' & det där.
självklart har jag tänkt på det, jag har till & med planerat det.
men jag skulle aldrig gå så långt, det vill jag att ni ska veta!
så till er människor som har fått tagit en massa skit från mig & fått höra massa hemska saker.
förlåt, ni vet att jag uppskattar allt ni gör för mig & det kommer jag alltid att göra.

det var väl typ det jag hade att säga. hoppas ni nu förstår varför jag är som jag är.
eller varför jag gör som jag gör, eller säger som jag säger.
ni kommer få höra mycket mer av det, det måste ni vara berädda på!
men jag ska ta mig ur det här. jag lovar er. och jag ska inte göra något dumt.
tack för allt stöd mina vänner, ni vet vilka ni är ♥

jag vet faktiskt inte varför jag bloggar.
det kan inte vara många som läser mina inlägg riktigt.
hur kul är det att läsa samma skit om & om igen.
bara klagomål & gnäll, hela tiden. usch.
natten sög iallfall, den var hemsk.
det tog evigheter för mig att somna, somnade runt halv tre.
vaknade vid halv fyra & slumrade till vid fyra igen.
och klockan ringde halv sju imorse, jag var ganska så död då.
men det var bara att masa sig upp, jag ville inte missa bup.
det var ett jätte skönt samtal idag, lugnt & öppet.
hon förstår mig, det gör hon verkligen. och det är otroligt skönt.
hur som helst, jag kom till skolan vid typ tio.
då satt jag och pratade med min mentor i en halv timme.
så jag missade första halvtimmen på hemkunskapen.
och på hemkunskapen hade vi teori, men jag kunde inte göra ett skit.
jag skrev en mening, sen tog det stop. jag kunde bara inte.
sen hade vi lång rast, då satt jag i ett fönster och tänkte på allt & inget.
och på svenskan skrev vi en uppsatts, en deckare.
där blev det inte heller mycket gjort kan jag säga.
skrev inte ens en halv sida på en timme.
och efter svenskan var det engelska, men den var jag inte med på.
jag klarade inte av att vara kvar, så jag stack.
ingen vet dock om det så det blir antagligen skolk, men jag orkar f aktiskt inte bry mig.
nu sitter jag hemma och gör absolut ingenting.
och det ska jag fortsätta med. hoppas ni har det bättre än mig.

en hälsning till madde, min syster. jag älskar dig ♥

du vet att jag inte menade det jag skrev, aldrig i livet!

jag har sjukt svårt att sova, det bara går inte.
jag kan inte sluta tänka, allt virvlar runt i skallen på mig.
mest tänker jag på hur ska jag kunna ta mig igenom det här.
det kommer inte bli lätt på något sätt.
men imorgon ska jag till bup på morgonen, äntligen.
då ska jag verkligen öppna mig, på riktigt!
sen får vi se om jag orkar skolan efter det.
väldigt tveksamt faktiskt, men jag måste väl försöka som vanligt.
nu ska jag lägga mig ner och ta mig en riktigt tankeställare.
är det det här jag vill? knappast.

misstag gör vi alla.
men det här var bland det största jag gjort.
och hur ska jag kunna ta tillbaka det?
jag kan inte förlora det här, det kan vara det sista jag har kvar.

det är inte alltid lätt att hålla det man lovar, det är det inte.
men hur lätt tror ni att det är att lida precis hela tiden?
det är inte heller så jävla lätt om ni tror det.
finns det någon på denna jord, som känner som jag?
som känner sig ensam, övergiven, meninglös. som ett stort skämt.
jag vill liksom inte vara ensam med att känna så.
mitt hjärta gör ont, det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
vet ni varför det gör så ont?
jag är så helvetes jävla rädd. för precis allting.
jag är rädd för att vara ensam, jag är rädd för den personen jag börjar bli.
jag är så jävla otrevlig & elak mot de som bryr sig allra mest om mig.
varför är det så? jag förstår verkligen inte.
jag menar mamma, hon är den som stöttar mig mest genom det här.
och hon får mest skit. jag bara skriker på henne, säger massa saker som jag inte borde.
det ska fan inte behöva vara så. eller ska det?
jag orkar inte gråta mig själv till söms längre, jag orkar inte leka glad.
jag orkar inte sakna världens viktigaste personer så att hjärtat går i tusen bitar.
jag orkar inte det här längre. jag vill ge upp.

nu vet jag vem jag ska vända mig till när allt är piss.
fredrik, tack så jätte mycket för allt stöd du ger mig.
du är precis som min storebror. i love u ♥

nu kommer jag iallfall aldrig glömma den här stunden.
jag kan inte ta tillbaka det

jag kom nyss hem från en skön lång promenad.
jag hade vårjackan på mig och frös inte ett dugg, det kallar jag kärlek ♥
nu ska jag kolla på sandor slash ida & sen bara ta't lugnt.